Jag har så många fina minnen så jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Som vuxen har jag kommit att inse att både du och min mamma Flor, måste verkligen
ha kämpat hårt, för att få oss barn att få ett så bra liv som möjligt när vi
var små, trots omständigheterna runt Pinochets diktatur.

Alla visste inte det men du var djupt intresserad av psykologi och pedadogik,
främst för att du ville ge dina barn verktyg, men oxå för att du hade en
varm-hjärtad inställning till barnets rättigheter att få utvecklas som självtänkande,
fristående individer. Detta gjorde du under tid av hårt utsatthet från militären i Chile.

Jag känner mig väldigt bra till mods, att vi hann prata om många viktiga saker, och jag hann säga
till dig att du, trots omständigheterna gjorde ett fantastiskt jobb med dina barn.

I och med att du försvarade och väldigt gärna ville pusha fram kvinnorna,
i våra familjer, måste jag ju givetvis i ett sånt här brev nämna både Flor
och Maritza, som kvinnliga mödrar för dina familjer.

En av dom få gånger jag såg dig ledsen som ung,
var när du berättade att du varit från din familj i ett helt år i Chile,
pga förföljeserna mot dig som person, och oss som familj. >>>>>