Sun Axelsson, 1935–2011

För den breda allmänheten är Sun Axelsson mest känd som författare till de tre delvis självbiografiska romanerna Drömmen om ett liv (1978), Honungsvargar (1984) och Nattens årstid (1989). Också hennes lyrik och politiskt engagerade texter om Pinochets militärdiktatur i Chile och juntans Grekland har nått en stor läsekrets. Förutom att författa egna skönlitterära texter samt film- och litteraturkritik gjorde Sun Axelsson betydande insatser som introduktör och översättare av utländsk litteratur, främst från Latinamerika men även från Spanien och Grekland. Hon tog sig an flera högkvalitativa författare, däribland Federico García Lorca, Jorge Luis Borges, Pablo Neruda, Octavio Paz och Harold Pinter.

Sun Axelsson föddes i Göteborg den 10 augusti 1935, och växte upp som det fjärde och yngsta barnet till stadsträdgårdsmästare Karl Edvin Axelsson och dennes hustru Mignon, född Runze och av tyskt ursprung. Modern var litterärt bevandrad och skrev poesi, och när hon gick bort då Sun Axelsson bara var 13 år blev lyriken ett sätt för dottern att närma sig sin mor. Axelssons utländska påbrå gav henne tidigt en erfarenhet av främlingskap som kom att prägla hennes konstnärskap och kulturella verksamhet; i en postumt publicerad intervju med Axelsson (Göteborgs-Posten 10/8 2015) konstaterade hon att ”lärare, föräldrar och därmed också barnen gillade inte utlänningar i Sverige. Som halv utlänning vet jag hur det känns att bli utesluten, mobbad och isolerad i Sverige”.

Efter avlagd studentexamen i hemstaden 1955 flyttade Sun Axelsson till Stockholm, där hon studerade litteraturhistoria vid högskolan. Hon kom in i de litterära kretsarna och blev bekant med bland andra Artur Lundkvist och medlemmarna i Metamorfosgruppen. Samtidigt som hon arbetade som lärare vid Franska skolan och Nya Elementarskolan för flickor i Stockholm skrev hon lyrik och debuterade 1959 med diktsamlingen Mållös. Hennes verkliga genombrott som författare kom 1962 med den korta jag-romanen Eldens vagga, som skildrade hennes tid i Santiago de Chile. Under sitt dryga år i Santiago arbetade Axelsson på universitetstidningen Boletín de la Universidad de Chile. Hon lärde känna författare som Jorge Teillier, Jorge Edwards och Pablo Neruda. Den svenska publiken hade redan 1956 stiftat bekantskap med Neruda genom Artur Lundkvists översättningar. År 1961 gjorde Axelsson ett nytt urval med titeln Den mjuka orkanen (1961).

I början av 1960-talet översatte Axelsson Jorge Luis Borges och sammanställde en antologi med ett urval av Borges noveller som fick titeln Biblioteket i Babel (1963) och innehöll berättelser ur samlingarna Ficciones (1944) och El Aleph (1949). Länge var det genom denna antologi en svensk läsare mötte Borges. Axelsson gjorde också flera bearbetningar av översättningen. Först 2007 respektive 2011 utkom de båda novellsamlingarna på svenska i sin helhet, under titlarna Fiktioner och Alefen, i vilka Axelssons översättningar i reviderat skick kompletterades med översättningar av Lars Bjurman, Johan Laserna, Artur Lundkvist, Marina Torres och Ingegerd Wiking.

Sun Axelsson engagerade sig även för Grekland, där hon var bosatt i långa perioder från början av 1960-talet. För att försörja sig och maken, den kände engelske skulptören Michael Piper, skickade Axelsson litteraturkritiska artiklar hem till Sverige. Tillvaron i Grekland gav Axelsson stoff till boken Stenar i munnen (1969), där landets politiska situation står i centrum, utgiven under pseudonymen Jan Olov Hedlund. I Grekland blev hon också bekant med de revolutionära poeterna Jannis Ritsos, Tassos Leivaditis och Manolis Anagnostakis , vilka hon översatte och utgav i antologin Denna stjärna är för oss alla. Grekiska dikter (1979) med förhoppningen att svenska läsare skulle få upp ögonen för ”den rika grekiska litteraturen som vi tidigare bara fått en aning om”, som hon skriver i efterordet.

Under 1980-talet och 1990-talet samarbetade Axelsson med ett flertal latinamerikanska författare som levde i exil i Sverige. Några av hennes verk översattes till spanska, och i antologin Bevingade lejon (1991) introducerar Axelsson elva chilenska poeter för den svenska publiken, i översättning av Leif Duprez, Sören Persson, Marina Torres, Eva M. Ålander och Axelsson själv. Samma år kom den mexikanske Nobelpristagaren Octavio Paz essäsamling Örn eller sol, huvudsakligen översatt av Lasse Söderberg men med ett bidrag av Axelsson. Bland hennes senare översättningar märks Nobelpristagaren Harold Pinters Ett slags Alaska (2005).

En jämförande läsning av Axelssons översättningar ger vid handen att hon föredrar en imitativ strategi och överlag håller sig nära källtextens struktur och ordval. I Borgesöversättningarna överförs argentinarens förtätade stil med en stor respekt för källtextens struktur. Ett iögonenfallande undantag är dock att Borges karaktäristiska uppräkningar ibland fått en mer varierad struktur på svenska.

Även när Axelsson översatte lyrik höll hon sig mycket nära originalen. Att det för det mesta gav ett lyckat resultat kan hänga ihop med valet av lyrik: Nerudas dikter har en rak, narrativ karaktär, och detsamma gäller för Bárbara Delano, Carlos Greywitz och Jorge Teillier i Bevingade lejon. Översättningsmetoden har dock medfört att rytmiska och sonora kvaliteter har fått stå tillbaka. Som exempel kan nämnas Nerudas ”Sång till löken” (”Oda a la cebolla”), som på spanska inleds:

Cebolla,
luminosa redoma,
pétalo a pétalo
se formó tu hermosura,
escamas de cristal te acrecentaron
y en el secreto de la tierra oscura
se redondeó tu vientre de rocío.

I Axelssons svenska version har det trestaviga ”cebolla” blivit till det enstaviga ”lök” och de mjuka ”luminosa redoma” har blivit till de hårt klingande ”klara flaska”:

Lök,
klara flaska,
blomblad för blomblad
formades din skönhet,
fjäll av kristall växte ut på dig,
och i den mörka jordens hemlighet
rundades din mage av dagg.


Sun Axelsson gjorde ingen hemlighet av att hon i sina översättningar samarbetade med modersmålstalande, som exempelvis med Marina Torres eller med Christos Papas. Hennes insats som översättare av Neruda, Lorca och Borges ifrågasattes av somliga, men Axelsson var nöjd med sin insats. I ett brev till Torres (7/10 1999; i KB:s samlingar) beskriver hon hur hon lagt ner ett stort arbete få Borges formulerad ”på begriplig och genomtänkt klar svenska”:

I upplaga efter upplaga reviderade jag tidigare versioner utan att någon egentligen krävt det annat än jag själv. Alltså anser jag att även jag har rätt att vara lite stolt över översättningen.

Sun Axelsson har beskrivits som en färgstark person med stort politiskt engagemang och flera hemländer, en sann kosmopolit. Kanske sökte hon sig utåt på grund av att Sveriges kulturkretsar blev för trånga. Hon skriver, inte utan ironi, att hon lärt sig mycket av de poeter hon umgåtts med, framförallt att veta sin plats. När hon översatt Borges och Neruda trodde hon att hon skulle få tillträde till de manligt dominerade kulturkretsarna, men så blev inte fallet: hon bemöttes varken med acklamationer eller med kritik utan med en tillintetgörande tystnad. Därför började hon skriva för de okända vänner som faktiskt ville lyssna på henne och förstå.

Sun Axelsson avled den 14 januari 2011.

Ingela Johansson

---

Sun Axelsson har tillbringat mycket tid i Grekland och Latinamerika. Arbetade under 1960-talet vid universitet i Santiago, i Chile. Fick sitt stora genombrott 1978 med den självbiografiska romanen.Drömmen om ett liv, som senare fick uppföljarna Honungsvargar och Nattens årstid. Sun Axelsson levde 1935-2011. I sitt Sommarprogram 1985 pratar Sun Axelsson om kärleken till tåg, om Orientexpressen och andra tågresor.



Efter studier i litterturhistoria vid Stockholms Universitet arbetade hon som lärare i Stockholm, som litteratur- och kulturkritiker i flera olika svenska tidningar som Stockholms-Tidningen, Expressen, Aftonbladet och i litteraturmagasinen BLM och Ord & Bild. Under en tid arbetade hon även som kostkritiker i Paletten och filmkritiker i Chaplin. I början av 60-talet arbetade hon vid universitet i Santiago i Chile.

Under flera år har hon arbetat med Sveriges Radio och SverigesTelevision. Hon har gjort två dokumentärfilmer, en om Pablo Neruda och en om Arthur Lundkvist. Sun Axelsson har även deltagit i poesifestivaler i Rom, Lahtis i Finland, Struga i Jugoslavien och i Canada.

Ur ”Nattens årstid”

Det var bilden av Sun Axelsson på omslaget till ”Nattens årstid” som fick mig att läsa den romanen, escriber Karolina Ramqvist i DN. Jag tror att jag var sexton, kanske sjutton år. Boken låg upp och ned på heltäckningsmattan på golvet i min mammas sovrum. Den hade fallit ner från hyllan. Det svartvita fotografiet täckte hela baksidan. Sun såg upp på mig med sina trötta, blanka ögon och även om jag inte visste exakt vilken betydelse den skulle få, så tror jag att jag redan då, när jag böjde mig ner och plockade upp boken, förstod att jag för alltid skulle bära med mig den där bilden.

Sun Axelsson var en av de första som började skriva bekännelselitteratur, ett slags självbiografier i romanform. - Sun gjorde ett antal med lätt anknytning självbiografiska böcker som "Drömmen om ett liv" som var fantastiska och betydde väldigt mycket på 70-talet. Hon var en oerhört fin prosaförfattare men också en fin poet. Dessutom var hon väldigt kunnig och skarp, säger Eva Bonnier. Med resorna till Sydamerika föddes också intresset för kontinentens litteratur. Sun Axelsson har översatt flera spanska och chilenska författare, bland annat Nobelpristagaren Pablo Neruda och sammanställt antologin "Bevingade lejon: 11 chilenska poeter i översättning".

Kunnig och skarp

Författaren Sun Axelsson har avlidit efter en längre tids sjukdom. Hon är kanske mest känd för sin roman "Honungsvargar", men också för sina översättningar av Nobelpristagarna Pablo Neruda och Harold Pinter. Kunnig och skarp Sun Axelsson Författaren Sun Axelsson har avlidit efter en längre tids sjukdom. Hon är kanske mest känd för sin roman "Honungsvargar", men också för sina översättningar av Nobelpristagarna Pablo Neruda och Harold Pinter. Ingela Johansson, skrev att Suns modern var litterärt bevandrad och skrev poesi, och när hon gick bort då Sun Axelsson bara var 13 år blev lyriken ett sätt för dottern att närma sig sin mor. Axelssons utländska påbrå gav henne tidigt en erfarenhet av främlingskap som kom att prägla hennes konstnärskap och kulturella verksamhet; i en postumt publicerad intervju med Axelsson (Göteborgs-Posten 10/8 2015) konstaterade hon att ”lärare, föräldrar och därmed också barnen gillade inte utlänningar i Sverige. Som halv utlänning vet jag hur det känns att bli utesluten, mobbad och isolerad i Sverige”.